funriders

Nu åker jag också! Till Österrike. Och åker skidor. Och blir fet på choklad.
Hoppas ni får ett härligt sportlov! küssen und unarmen / das krull

Så var det dags för mig att göra ett inlägg igen, det var ju ett tag sedan sist...

Alltså: Friluftsdagen. Vad gjorde folk? Jag börjar med att berätta lite om vad jag gjorde, så kan ju någon annan kapa inlägget sedan och berätta om vad hon/han gjorde, osv...

Jag, Jacob Schoerner, skulle alltså ge mig ut på en Vinterpromenad I Nacka! Dagen inleddes med en något bisarr bussresa, omfattandes tusentals (Ja, jag överdriver, men det KÄNDES så) småbarn från Brunns Skola (Detta förhatliga ställe, som till allas vår förvåning spottat ur sig så eminenta människor som Adam Fernquist, Adam Stuber, Johannes Forssman, Daniel Knudsen, med flera), konstiga vandringsstavar, samt början en naggande rädsla för att mina tunnbrödsmackor skulle krossas någonstans på vägen.

Vid ankomsten till mötesplatsen, Eriksvik, slogs jag direkt av den första insikten: det var jävligt kallt. Insikt nummer två följde strax därefter: Vi var 20min tidiga.

Dessa 20min spenderades såsom väntetid oftast spenderas - den största och mest meningsfulla aktivitet som föregick var förmodligen akten att sparka till en liten sten. Lyckligtvis har allting ett slut, och så även dessa meningslösa minuter.

Efter väntan möttes vi ("vi" syftar här på den numera rätt så omfattande grupp människor som väntade vid Eriksviks busshållplats) av tre glada damer. Dessa damer förklarade, till vår fasa, att alla närvarande skulle delas in i grupper. Tårögd stirrade jag mot mina kära klasskamrater, och fruktan att slitas från mina kamrater växte sig i mitt hjärta stark. Lyckligtvis gjorde de tre damerna det kloka valet, och 08SPF-KU fick bli en egen liten grupp.

Glada i hågen stod vi alltså vid hållplatsen och förberedde oss på avfärden, då mörka nyheter nådde oss - vi saknade gruppkamrater. Två vänner, klasskamrater, bundsförvanter (Jag har dessvärre glömt vilka det var) skulle ha infunnit sig, men på grund av illvilja inom kollektivtrafiken hade de åkt för långt, och missat busshållplatsen. Genast vidtog debatt om hurvida en väntan på dessa gruppkamrater var aktuell. Efter mycket ordväxling, både inom klassen och klass till lärare, kom slutsatsen: Väntan var icke aktuell. (Jag antar iaf att det var slutsatsen, i och med att vi inte väntade...)

Så började vi då vandra längs vägen. En av dagens första chocker var då den gode Johannes Forssman plockade fram sina högtalare. Högtalarna såg ut att ha lämpat sig ytterst väl på ett skrivbord, dock kanske inte där de nu befann sig - i en vintrig skog. Denna första analys visade sig i stort vara korrekt, då det visade sig att högtalarna inte hade någon inbyggd förstärkare. Ljudnivån som uppnåddes övergick därmed knappt den nivå som uppnås vid användande av hörlurar. Trots detta förhinder möjliggjordes lyssnande genom kreativt användande av volymstarka Hives-låtar i kombination med volymknappen på max.

Ganska snart drogs mitt intresse dock iväg från The Hives, till en nystartad liten musikkoloni. Moa Drakenberg, denna fantastiska människa, hade alltså med sig ett par bättre högtalare! Med inbyggd förstärkare uppnåddes gott och väl hörbara ljudnivåer, och Simon & Garfunkel förgyllde med skön stämsång den återstående vägen till Vemdalsund.

Väl framme vid Vemdalssund intog jag mina tunnbrödmackor, som till min förvåning visade sig vara oskadda och okrossade. Min lunch spenderade jag tillsammans med Samuel Andersson, vilket gör den irrelevant för 08SPF-klassen. Därmed tänker jag inte förtälja mer om den här. Vad som hände efter den (Eller: "Exkursion Med Adam Stuber i Vemdalsund") har jag redan diskuterat kring på min egen blogg ( gasha.blogg.se , läs och kommentera gärna!), och därmed känns det inte motiverat att redogöra för de händelserna här. Alltså spolar jag nu fram till efter lunchen och lekarna, till det tillfälle då vi återigen har gett oss ut på vägen.

Vägmusik denna gång blir bandet Magic Numbers (tror att de hette så iaf) - eller så är i alla fall fallet i ca tre låtar, tills Moa känner det gamla bekanta begäret, och byter till Beatles. Strax så har en gruppbildning inträffat, där jag slaviskt följer efter Moas Beatlesmusik, ivrigt medsjungande. Tillsammans med oss går Adam Fernquist (AKA Fern) och Patrik Söderberg (AKA Patte). Mången minnesvärd konversation yttras här, men majoriteten är av det slaget som bara förefaller roande för de som hörde den vid originaltillfället. Här diskuteras Sagan Om Ringen-personligheter (Jag är tydligen Gandalf), Mord (Maxwells Silver Hammer made sure that Fern was dead!), och även seriösa ämnen, såsom sommarjobb.

Ett minnesvärt tillfälle, som jag har blivit ombedd att dela med mig av, inträffade en stund senare. Efter att ha blivit instruerade av en lärare att ta "höger, och sedan höger igen", försökte vår lilla grupp desperat ta oss den sista lilla biten till civilisationen. Detta visade sig dock, efter en tids vandrande i de mörknande skogarna, vara lättare sagt än gjort. Kanske borde vi inte ha tagit vänster överallt, men, gjort är gjort. Under vårt runtirrande skådade plötsligt gruppens spejare (det är jag, det...) ett tecken på civilisation! En jacka, två jackor! Vid synen av ljus i detta mest totala av mörker blev spejaren så lycklig att han rusade fram ur skogen, vrålandes "MÄNSKLIGT LIV!".

Efter en mycket kort analys av de två jackbärarnas ansiktsutryck kunde sagda spejare konstatera att  hans hälsning tydligen inte hade fått önskad effekt. Han (Jag) valde då en annan taktik, och startade en fullständigt normal, mänsklig konversation. Dessvärre visade sig dessa två människor vara lika förvirrade som min egen grupp, och då vi skildes åt var ingen av grupperna visare än förr.

Tiden fortsatte att gå, ljuset fortsatte att dämpas, och klockan (som började närma sig 15:00) mördade brutalt Moas hoppfulla tankar om att äta på Sibylla för skolans pengar när civilisation väl hade funnits.

Vinterpromenaden, som kunde ha slutat i katastrof, blev dock i slutändan bara ännu ett exempel på vad mänskligt uthärdande och mänsklig envishet kan åstadkomma. Klockan 15:08 stapplade nämligen Jacob Schoerner, Adam Fernquist, Patrik Söderberg och Moa Drakenberg, trötta och smutsiga (och irriterade över att inte kunna äta på Sibylla), in i Gustavsberg Centrum. Efter kort rådslag bestämdes det att ytterligare gång till Hamnens Café INTE var önskvärd, och stegen styrde mot Delselius Svindyra Konditori, där en (dyr) vinstfika avnjöts

Nu får någon annan ta över, och berätta om sina upplevelser denna friluftsdag ^^