GULD - behöver jag säga mer??
För er som inte håller sig uppdaterade på facebook eller har fått ett glädjesms av mig: GULD!
Mitt lag vann alltså sanktanfinalen i lördags kväll och är därmed det bästa F92-laget i Stockholm (och förmodligen något av de bättre i Sverige eftersom att Stockholm är regerande på innebandysidan). En riktig rysarmatch, men 1-0 blev det för oss tillslut. Och glädjen? Jag har sällan varit så stolt i hela mitt liv, trots att jag bara spelat med detta lag i några månader!
Vilken otrolig känsla det var att springa in på en helt nedsläckt plan med rökeffekter som sedan ljusnar och man hör publikens hurrande, spänningen under matchen, glädjen och allas hoppande och publikens hurrande när vi gjorde det enda och första målet, att efter matchen stå och göra vågen i botkyrkahallen inför många hundra persn, att få guldmedaljen hängd runt halsen och den snygga tröjan där det står GULD 09 på, att spruta cider (hahaha vi är ju inte arton) i hela omklädningsrummet och på alla, att äta en segermiddag som sällan smakat så bra och att sedan somna sött i sin säng, med känslan av att vi är BÄST! Ni anar inte! Att jag missade bussen hem och fick gå sex km i kolmörker är en annan femma. Men inte ens det var tungt då, så glad var jag!
Klicka på bilderna så blir de större. (och nej, bilden på publiken är inte hela publiken, det är bara vår hejarklac! :) )
/JESSICA MED STORA BOKSTÄVER
Mitt lag vann alltså sanktanfinalen i lördags kväll och är därmed det bästa F92-laget i Stockholm (och förmodligen något av de bättre i Sverige eftersom att Stockholm är regerande på innebandysidan). En riktig rysarmatch, men 1-0 blev det för oss tillslut. Och glädjen? Jag har sällan varit så stolt i hela mitt liv, trots att jag bara spelat med detta lag i några månader!
Vilken otrolig känsla det var att springa in på en helt nedsläckt plan med rökeffekter som sedan ljusnar och man hör publikens hurrande, spänningen under matchen, glädjen och allas hoppande och publikens hurrande när vi gjorde det enda och första målet, att efter matchen stå och göra vågen i botkyrkahallen inför många hundra persn, att få guldmedaljen hängd runt halsen och den snygga tröjan där det står GULD 09 på, att spruta cider (hahaha vi är ju inte arton) i hela omklädningsrummet och på alla, att äta en segermiddag som sällan smakat så bra och att sedan somna sött i sin säng, med känslan av att vi är BÄST! Ni anar inte! Att jag missade bussen hem och fick gå sex km i kolmörker är en annan femma. Men inte ens det var tungt då, så glad var jag!
Klicka på bilderna så blir de större. (och nej, bilden på publiken är inte hela publiken, det är bara vår hejarklac! :) )
/JESSICA MED STORA BOKSTÄVER
Kommentarer
Postat av: gabbi
du vann mot min kompis lag! shit, vilket sammanträffande :P Du spelade mot Cotten so gick i min förra klass! GRATTIS!
Postat av: Anonym
åh, i know min botkyrkahall
Postat av: Patte
HÖGDALEN POWER!!! :D
Postat av: Anonym
134 GUSTAVSBERG!
Trackback
